Boktips
Jag har precis läst ut en bok som en arbetskamrat rekommenderade för mig - tydligen är det mer eller mindre obligatoriskt för arkitekturstudenter i Sydafrika att läsa den. Omåttligt populär bland arkitekter (och andra) i den anglosaxiska världen - själv hade jag aldrig hört talas om varken författaren eller boken i fråga förut: "The Fountainhead" av Ayn Rand. Den handlar om inte enbart om arkitekter och arkitektur, men dessa utgör liksom ryggraden i handlingen. Mycket intressant och underhållande, då den utspelar sig i New York under 1920-40-talet, och är skriven på 40-talet (om jag inte missminner mig) av en Sovjetisk författare som flydde till USA och sen blev kvar där. Bitvis svårsmält, men onekligen läsvärd.
Debatt- och diskussionspotential: HÖG
Debatt- och diskussionspotential: HÖG
posted by Richard at 8:21 em
6 Comments:
Ja, sååå heter den ju! The Fountainhead finns dessutom som film, men jag glömmer alltid bort namnet på den. Det är en av de filmer jag har på min "måste ses" lista. Andra arkitektfilmer på den listan är "Metropolis" och "Arkitektens mage". När det gäller böcker ska jag snart ge mig på "Slakthus 5", som utspelar sig bland annat i Dresden, dit jag ska flytta (och åka till i morgon för att leta lägenhet).
Du har alltså hört talas om den? Där ser man - då kanske den är rätt välkänd även inom svenska arkitekturkretsar? (Inte helt osannolikt, t o m - mina brister i allmänbildning behöver ju inte över huvud taget reflekteras i andra.) Slakthus 5 har jag tänkt läsa i en herrans massa år... Lycka till med lägenhetsletandet!
Hej richard, va roligt att få ta del av ditt liv i Dubai. jag blev också rekomenderad den boken av en kompis som tyckte att jag borde läsa den eftersom: det handlade om en arkitekt/arkitektur och han blev väldigt inspirerad.
Efter att ha pljöjt den (den är ganska omfattande, om än inte svårläst) så måste jag nog säga att jag inte blev så inspirerad. Huvudpersonen är ju skapad efter frank loyd wrigth och det är väldigt mycket snack om ensamma genier som vägrar sammarbeta eller kompromissa (det skall alltså vara bra). Huvudpersonen får efter ett antal år i armmod upprättelse och bygger sina fantastiska hus och har ett fantastiskt förhållande med någon fantastisk kvinna. Tänkte ett tag att det skulle utveckla sig till ett härlig tantsnusk epos, med det blev de inge me. Istället fortsatte hon att gå på om plana ytor i stål och betong som växer ur jorden. gäsp...
Jag skulle faktiskt inte riktigt rekomendera boken pga att arkitektursynen känns lite förlegad.
erik lantz
Jag kan hålla med om att hela grejen med "ensamma geniet" och Frank Lloyd Wright-kopplingen inte är så superkul, och visst, arkitektursynen är förlegad - självklart, boken är ju gammal som gatan. Det jag fann mest intressant var den mer filosofiska biten, om att leva i första eller andra hand, och allt det där... Eller vad säger du?
eeeh...jag får väll erkänna att jag nu inte kommer ihåg den biten så bra,var väldigt upptagen av de delar som jag inte gillade. Men visst är den ena huvudpersonen mer ärlig mot sig själv än den andra. Den andra killen faller ju för någon sorts jetset dröm. Och det är ju inte bra. Men som sagt så borde jag nog läsa om den i en mer positiv anda för att komma ihåg de bitarna.
Har du ritat några snygga hus än?
jo, det skulle kanske vara värt det... den har ju ändå några poänger. =) Ritat några snygga hus vet jag inte om jag kan säga att jag har gjort... jag har nu i åtta veckor pysslat med alla möjliga olika delar av ett enormt (läs: "galet stort") projekt tillsammans med en grupp som varierat mellan tre och åtta personer (exklusive konsulter och landskapsarkitekter utifrån) under projektets gång.. nu när vi börjar närma oss slutet så känns det som att jag har haft ett finger med på de flesta ställen, men ganska få grejer som jag kan peka på och säga "det har JAG gjort"... Det har varit kul och intressant, men nu ser jag fram emot att börja med nästa grej. Hur gick det för dig förresten, Erik? Fick du nån praktik, eller hur var det?
Skicka en kommentar
<< Home